Vad våra pengar går till

Hej alla läsare! Jag och Madde har siktet högt på insamlingen. Ni är alla viktiga för just det-genom er egen insamling men även genom de kontakter som ni säkert sitter på. Vi har redan fått fantastiska exempel på att vi har företag runtom oss som vill sponsra detta viktiga välgörande ändamål och samtidigt synas på vår välbesökta sida! Be dem kontakta mig Annie så kan jag berätta mer!

Vi har kontinuerlig kontakt med Susanne och Åsa som jobbar på Panzisjukhuset och idag tänkte jag dela med er lite som de skrivit till oss. Först delar av ett mail från Susanne:

(…)

Vi jobbar mycket med fistula-reparationer, inte bara i Sydkivu utan
även i angränsande provinser där behoven är enorma. vanligtvis täcks
fistulareparationer och outreach-program av olika projekt, men behoven
är så stora nu, och så många kvinnor som väntar på att repareras att
vi behöver mer pengar. Antingen för reparationer på plats ute i fält
eller att transportera kvinnorna till Panzi om det är komplicerade
fall. Vi tänkte lansera en appell för att få in mer pengar. Behovet är
ganska akut, men vi ser också att behovet av vår expertis kommer
fortsätta framgent. behovet är både att reparerar men också att jobba
med awareness-raising om problemet och jobba preventivt.

Åsa berättar mer om detta arbete:

Här på Panzisjukhuset tar vi emot många besökare, ibland flera gånger i veckan. Från forskare och journalister från världens alla hörn, till amerikanska Hollywood-celebriteter.

Panzi har en unik plattform för att vara ett lokalt sjukhus i Afrika tack vare doktor Mukwege och hans personals arbete här. Det som många förknippar med Panzisjukhuset är  arbetet med kvinnor (och män) som blivit utsatta för sexuellt våld. Mukwege är den som framför andra har uppmärksammat omvärlden på att det problemet finns även här i Östra Kongo-Kinshasa.

Och det är fortfarande ett problem här med sexuella övergrepp. Vi tar emot flera varje dag som utsatts och behöver vård. Och en är en för mycket, förstås.

Men ett stort problem som Kongo delar med andra utvecklingsländer är att bristen på tillräcklig tillgång till mödrahälsovård. Kvinnor föder generallt många barn här, och en del föder som riktigt unga. Om man inte får tillräckligt med korrekt assistans under förlossningen kan det leda till förlossningsskador, som till exempel fistlar.

Jag har hört flera berättelser om hur livet vänt för kvinnor som opererats här på Panzisjukhuset. Hur de kan äta med andra, umgås med vänner och gå i kyrkan igen. En kvinna levde med sin fistel i 40 år. Läcker man urin och luktar illa hamnar man utanför.

Men det är inte lika intressant att skriva om det här, det är inte lika lockande för många journalister att skriva om som det sexuella våldet. Att bli utsatt för sexuellt våld är en katastrof i sig, men det är det på många sätt att tvingas leva med fistel också. Att inte kunna delta i vardagslivet som alla andra.

Men jag lovar, den som sett lättnaden i ögonen hos en kvinna som blivit fri från sin fistel förstår.

Vi känner än mer än tidigare att vår insamling är så viktig. Vi får direkt återkoppling från sjukhuset via Susanne och Åsas rapportering och hänvisa gärna potentiella givare till det här inlägget eller till mig, Annie, för frågor.

Annonser
Det här inlägget postades i Rapporter från Panzisjukhuset. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s